Jag vet inte om Willy Kyrklund skrev och skickade några julkort. Han tyckte ju visserligen om att uttrycka sig kort, men jag har svårt att se att han skulle räkna ”God Jul” till det fåtal formler som låter en människa kommunicera med en annan. Å andra sidan skall man inte underskatta vare sig julkortet eller Kyrklund. Få skrifter är så performativa som julkortet (en önskan, en påminnelse, en tröst) och Kyrklund verkar inte heller ha hyst någon högmodig motvilja emot att syssla med yteffekter.

Att kalla Kyrklund för djup ter sig kanske naturligt men är som alltid en förenkling och i detta särskilda fall också direkt missvisande. Kyrklund sökte inga hemliga skatter, han studerade vrakspillror och strandliv.

Vad han fann placerade han intill varannat alltefter som det föll honom in. Ibland enligt matematiska uträkningar, lika ofta enligt svårdefinierade men uppenbara själsakter. Som helhet betraktat är det svårt att skilja ut det ena tillvägagångssättet ifrån det andra.

Ganska kort blev det som sagt i alla fall (och koncist vill man gärna tillägga, men det gäller att inte förhasta sig när man sysslar med bloggtext, inte dras med). Pär Wästberg har någon gång räknat ut exakt hur många utgivna ord Kyrklund skrev under sin livstid, detta minns jag nu inte lika exakt, men har för mig att det var något i stil med två per månad. Det är lätt att gå igång på detta faktum och säga saker som att ”varje ord och mening är så otroligt välvald och meningsfull” eller ”här finns inte ett överflödigt ord”. Själv har jag precis läst Prosasamlingen i all hast, gått från ord från ord, mening till mening, verk till verk med ivern hos en som letar efter något särskilt och bara detta.

Jag har nu heller inte funnit något särskilt, utan står något förvirrad bland drivveden och krabborna. En del av bråten håller jag visserligen i mina armar, saker jag tagit för spår, för indicium på en kommande upptäckt. Jag inser nu mitt misstag och ska snart kasta tillbaka allt i högen (kanske märker jag något med penna eller röda näsdukar). Ur denna handling kommer ett nytt mönster bildas och jag kommer inte att kunna låta bli att leta efter spår även i detta. Sådan är jag och den konst jag försöker utöva. Så går vi tillväga.

Men innan dess vill jag skicka ett julkort med inklistrade spillror från en vandring längs stranden. Något av en önskan, en påminnelse, en tröst.

—

God Jul önskar Bergtagen

Frihet är den förnimmelse vi har av förloppen inom oss själva. Ofrihet är den förnimmelse som vi har av förloppen utanför oss. Jag vet icke om det finnes någon annan metod att skilja på vad som är vi och vad som är icke vi.
De flesta menar att skinnet skiljer dem från det som omger dem. Men människans skinn är tunt och genomsläppligt, fullt av hål och öppningar likt en trasig rock. Det omänskliga far in och ut genom revorna; jord och vind blåser tvärt igenom oss. Vår hjälplöshet är höggradig.
/Mästaren Ma

Jag tar mig inga friheter med jordens sändebud.
/Daidalos

…rätt väl vet jag att mycket av det som vi upplever som våra djupaste erfarenheter är inkommunikabelt eller näst intill, någonting som också avspeglas på samhällsplanet i det att våra kunskaper om våra yttre förutsättningar är så mycket mer omfattande än kunskaperna om de inre, icke desto mindre vill man ju i det längsta tro, att man skulle kunna meddela någonting till en annan människa
/Barnets far

Jag söker den fråga på vilket människolivet är ett svar.
/Mästaren Ma