Angående olycklig kärlek och andra självömkande tillstånd av längtan och önskan.

”Skenet är inte overkligt, utan ett indicium som är möjligt att beräkna. Oasens verkliga plats skulle man kunna ta reda på med hjälp av instrument. Vandraren försmäktar i öknen, därför att hans kunskap eller hans törst inte var tillräcklig – därför att han inte trängtade ”såsom hjorten till vattenbäckar”.

/Ernst Jünger, Psykonauterna, s.39.