Feed on
Posts
Comments

Textarkiv

Maj 24th, 2009 by admin

Robert Ekdahl – Kandidat-uppsats, Lunds universitet/Litteraturvetenskap: Två kön två kedjor.pdf

2 Responses to “Textarkiv”

  1. Oddnejm skriver:
    juni 11, 2009 kl 15:22

    För den goda sakens skull och för att jag ger gott åt de goda och således även Dig, Broder Robert.

    Här följer en uppsats jag skrev nu bara för en stund sedan i ännu ett av mina snart typiska/ökända, dionysiska rus:

    En uppsats om denna uppsats

    Den här uppsatsen skrivs för att eventuellt försvara den här uppsatsen. Egentligen är uppsatsen inte mer än ett självförsvar för att skydda det som egentligen inte har skrivits. Författaren har likväl putsat till sina intetsägande meningar för att ge intrycket av att ha skrivit en riktig uppsats, vilket få uppsatser är, om det alls finns några. Förhoppningsvis kan uppsatsen vara till nytta för framtida uppsatsskrivande som också bearbetar problem genom att inte lösa några.

    Syfte
    Den här studien görs för att i processen gardera den mot all sorts kritik genom att undvika all sorts säkerhet och skärpa i meningsformulerandet och förmodligen skriva uppsatsen på ett tämligen trevande sätt så att den, som alla andra uppsatser, är i stort sett menlös. Med en tveksam och lika vacklande som osäker ton kommer den här studien förmodligen att vara ett försök att säga så lite som möjligt. Syftet är att redogöra för om det är möjligt att skriva ner en kedja av krångliga ord utan att egentligen få någonting sagt. Därtill kommer självständighet att uttryckas genom att vaska ut all självständighet med urholkande ord. En jämförande läsning av ett par böcker kommer egentligen inte att göras för att kunna undvika att markera så många skillnader och likheter som möjligt mellan dem. Märk att egentligen ingenting kommer att sägas om dem. Syftet är kanske att ge skenet av att någonting har sagts, men att bruka ett så försiktigt språk som möjligt, det vetenskapliga icke-sägande-språket, för att egentligen inte alls, men ändå på något sätt, och ändå inte nå någon egentlig slutsats. Litteraturvetenskapliga ord som ”diskurs”, ”kronotopi” och ”intersubjektivitet” kommer kanske att användas, men inte för att försöka göra anspråk på något, utan snarare för att ge intrycket av att uppsatsförfattaren är mycket lärd och besitter klokhet och auktoritet som läsaren inte borde kritisera. Det primära syftet är att inte säga något alls. Bisyftet är dock att ge intrycket av att uppsatsförfattaren är klok som en bok och bär mycket tjocka glasögon trots att han är dum som ett spån.

    Metod
    Teorin om hur-man-säger-ingenting-alls-men-ändå-ger-intrycket-av-att-något-har-blivit-sagt-med-så-många-ord-som-möjligt kommer att användas. Retoriska frågor som ställs upp för att enkelt kunna besvaras kommer att ställas upp för att enkelt kunna besvaras. Exempelvis: Är det här en fråga? Rävord ur närmaste rävgryta kommer att vispas samman till en kalops av ingenting, även om ett bildspråk som detta är för intressant för att kunna inkluderas i denna intetsägande härva av osagdheter, som gör anspråk endast på anspråkslöshet. Exempelvis kommer ”kanske” ödmjukt att användas istället för inte riskera att någonting blir sagt och måhända kommer ”kanske” att möjligtvis kanske blandas med skenobjektifierande ord och förklenande meningar. Uppsatsens helhet kommer förmodligen att vara i stort sett intetsägande. Metoden har noggrant utarbetats för att skydda uppsatsförfattaren från all möjlig kritik, eftersom han eller hon egentligen inte har sagt någonting alls med uppsatsen – förmodligen.

    Avgränsningar
    Sanningsanspråk och varje mening som skulle kunna bidra med ökad kunskap kommer att undvikas. Litteraturen som kommer att analyseras har valts ut för att den är enkel att reducera ner till att inte heller den göra sanningsanspråk och bidra med ökad kunskap. Materialets relevans bygger på att det måhända, kanhända och törhända kan bidra med ökad oförståelse.

    Tidigare forskning
    Den här uppsatsen är förmodligen en mall för all tidigare litteraturvetenskaplig forskning. Möjligen har heller ingenting tidigare sagts i liknande studier och alla anspråk på att något sådant faktiskt har gjorts har till den mest fega grad försökts att undvika. Därför kommer tidigare forskning att användas för att kunna utöka textmassan i den här uppsatsen som inte säger någonting, om detta är tillåtet. Detta bör annars bortses från liksom allt annat i den här uppsatsen som riskerar att säga någonting mer än vad regelverket godkänner, vilket i själva verket förmodligen inte är någonting alls.

    Analys
    Det kan vara på sin plats att säga att ingenting här egentligen behöver skrivas, eftersom ingenting här egentligen sägs, varken i den här uppsatsen eller i någon annan om de följer reglerna och god sed. Det här är således en sammanfattning av vad som annars inte hade sagts. Ord som diskurs, kronotopi och intersubjektivitet har ändå inkluderats kanske mest av vana men också för att läsaren ändå ska kunna tro att han kanske ändå kanske har läst något vettigt – kanske. Det här kan te sig problematiskt, men det är det inte. Det är förmodligen i huvudsak egentligen måhända, kanhända och törhända mest befängt. Detta kommer dock inte att uttryckas utan försvagande omskrivningar, då det skulle riskera att kunna betyda något, utan även detta kräver att ett kanske skrivs in i uppsatsen – kanske.

    Slutsats
    Det har visat sig svårt att försöka säga något genom att inte säga något. Ingenting har därför sagts men en hel del dumma fånigheter som egentligen inte har belagts av någonting alls och frågor har ställts som har klätts i formella, byråkratiska och svårstavade termer som ingen kan definiera för att ge skenet av att uppsatsförfattaren visste vad han talade om, vilket han förmodligen alltför uppenbart inte gjorde eller gör.

    Avslutande diskussion
    Här kommer en del frågor att ställas för att distrahera varje kritisk röst och avleda dem från att angripa uppsatsen. Vad borde man exempelvis tänka på för att glömma bort vad som här inte har sagts? Skulle även detta kunna bidra till ökad oförståelse och allmän förvirring? Vad finns det mer man kan säga som egentligen inte säger något alls men ger sken av att vara lika smart som det som inte har sagts här? Förhoppningsvis kan framtida forskning visa att den här traditionen av intetsägande frågeställningar och problemformuleringar håller sig i liv. Den här uppsatsen har i alla fall kanske visat att det är fullt möjligt att inte säga någonting alls, men att man kan komma undan med det eftersom läsaren så gärna vill att det han har tagit till sig faktiskt har en mening även om det förmodligen är fullständigt meningslöst. Här har emellertid inte ett uns av en aning av ingenting alls, om ens det, blivit sagt.

    Undertecknat:

    Oddnejm

    Oddnejm
    Litteraturvetare och vetenskapsman,
    uppsatsförfattaren till mallen för god vetenskap,
    och normen för hur man skriver en mycket väl godkänd uppsats,
    trots att man är en tönt.

  2. Oddnejm skriver:
    juni 11, 2009 kl 15:26

    Hehe…

    Hoppas du hittar en god famn för mitt tankebarn och mina meningslösa meningar!

    En stor, stark och manlig
    kram
    /Mats

Leave a Reply